Småskaligt experiment visar datans stora roll i AI-träning
Ett begränsat försök skiljer dataförbättringar från modellrecept – och pekar på att träningsmaterialet gav den klart större effektivitetsvinsten.
Ett kontrollerat försök av Dwarkesh Patel och Jerry Han pekar på att valet av träningsdata kan ha haft större betydelse än själva modellreceptet för hur effektiv förträningen blivit. Men försöket är litet, och resultatet säger mindre om dagens största modeller än rubriksiffrorna först antyder.
Forskarna kombinerade årsrepresentativa öppna modellrecept och datakorpusar från 2019 till 2025. Modellerna tränades från grunden vid fem beräkningsbudgetar, upp till 10^19 FLOP, med samma GPT-2-tokenizer och en kontextlängd på 2 048 token.
Eftersom datamängderna skilde sig gick modellerna inte att jämföra rättvist med förträningsförlust mot en gemensam datamängd. I stället använde forskarna OLMES, ett öppet och reproducerbart utvärderingsupplägg som samlar tio relativt enkla uppgifter, främst flervalsfrågor.
Vid den högsta beräkningsbudgeten motsvarade bytet från 2019 års data till 2025 års data en 12-faldig förbättring av beräkningseffektiviteten. Motsvarande byte av modellrecept gav 3,7 gånger bättre effektivitet. I just detta upplägg stod dataförbättringarna alltså för 3,24 gånger större effekt än modellförbättringarna.

Författarnas skalningskurvor visar OLMES-resultat vid fem träningsbudgetar. Källa och kredit: Jerry Han och Dwarkesh Patel via Datawrapper. Debrief har återgett det publicerade diagrammet utan att ändra data, axlar eller etiketter.
Det betyder inte att modellerna blev tolv gånger intelligentare. Multiplikatorn beskriver hur mycket mindre nominell träningsberäkning som krävdes för att nå samma OLMES-resultat jämfört med baslinjen.
Ett tydligt resultat med stora brasklappar
I ett småskaligt försök gav nyare träningsdata större förbättring av beräkningseffektiviteten än nyare modellrecept: 12,0 gånger jämfört med 3,7 gånger vid `10^19` FLOP.
Resultatet flyttar upp datakurering från en stödprocess till en möjlig huvudkomponent i modellutvecklingen. Det ger också ett konkret sätt att mäta dataarbete mot arkitekturförändringar i samma experiment.
Det här är en stark hypotes, inte ett facit för all AI-utveckling. Den praktiska lärdomen är att modellbyggare bör mäta och redovisa dataval lika systematiskt som arkitektur och träningskod. Nästa avgörande test är om försprånget finns kvar i större modeller och med dagens efterträning.




